Åter igen...

....en tung söndag. Var på min kollegas bröllop igår, bröllop är ju alltid glada tillställningar där vinet flödar och dansgolvet bränner. Dansade nog en så där fyra timmar i sträck, ska kolla med Anne om jag inte skulle platsa i deras suaredance (så stavas det med all säkerhet inte, inte ens stavningsprogramet visste) klubb men ni vet så´n där dans som de gör på Annes optik. Hur som helst hade jag kul, bruden var vacker, maten god, vin i massor och jag fångade brudbuketten..... måste man gifta sig då????

Idag...

....känns livet lättare, om än fortfarande ganska golvad av gårdagens ångest.... Han med stort H är tillbaka. Känns underbart.... själv är jag nog tillbaka imorgon eller så, tillbaka något visare av tuffa erfarenheter. Jag tänker aldrig (iallafall i mina sinnens fulla) straffa mig själv för jag är bra.... tänker heller aldrig mer behandla dem som jag älskar som skit, jag har bästa vännerna och nu också bästa killen.
Tack för att ni finns.......

Vad är det..

...för fel på mig, när jag äntligen hittat lyckan krossar jag den på en sekund. Nu är jag nog olyckligast i världen. Min ( nu han ju inte min längre) underbara man har dumpat mig, och här sitter jag och kan inte annat än gråta.
Undra vad jag har med mig när jag kan umgås med en man i ett år som behandlar mig som skit och sen när jag träffar en som behandlar mig som en prinsessa, då behandlar jag honom som skit...... Petra vad tror du? Har jag behov av att straffa mig själv men varför jag har väl inte gjort något jag behöver straffas för.
Claes kom tillbaka

Då var semestern...

...slut för denna gång, ett år framför sig att slava för er skattebetalare.. får ångest av bara tanken ska genast lägga in om lite mer semester.
Jag har iallafall haft en riktigt bra sommar, 2 veckor sol och 3 veckor regn inte illa för att bara ha varit i Sverige. Jag har hunnit med familjesemester, en helt underbar tjejresa med mina underbara vänner Katja o Petra, dessutom har jag hittat en man (eller mannagryn kanske för han är ju ett par år yngre:) tyvärr ingen bilmekaniker utan en biltvättare med ett hysteriskt bilintresse, så det känns som jag är på rätt spår, dessutom behandlar han mig som jag vore guds gåva till mannen, helt underbart, han är underbar, jag tror jag är kär..... jo vid närmare eftertanke är jag det......