lördag 17 januari 2009

livet är fullt...

....av överraskningar! Idag ringde min pappa??? det var väl en så där fem år sen vi pratade sist, han passade på att gratulera mig till min nu snart två år gamla son, sen berättade han att han varit och köpt nya byxor??? (konstigt att inte vara men nyfiken på sina avkommor).
Min starka, fantastiska, snygga mamma måste lidit av tillfällig sinnesförvirring när hon valde far till sina barn (tur iof annars hade ju jag varit någon annan).... Nu låter jag nog kall och hård men det är en lång historia som kräver en allvarligare blogg än den här, jag har bearbetat honom och vår relation för längesen, så jag bryr mig verkligen inte....
Ja, ja nu ska jag passa på att följa Lindas råd och träna mina knipmuskler och vänta på nästa samtal, det verkar bli en helg med många överraskningar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

MEN så oväntat, man slutar aldrig att förvånas. Jag får nog komma till dig oftare, för det var hemskans vad överraskningarna haglar så fort jag har lämnat huset!? =)
Överraskningar är alltid kul, även om föremålen som står för dem inte alltid är till fyllest givande. När jag har lite gråa dagar brukar jag ändå tänka så, att fler överraskningar kommer Titti, wait and see. Och SÅ är det ju! Undrar vem som ringer dig och överraskar nästa gång??

Din Titti

Anonym sa...

Oj. Vad vet inte vad mer jag kan säga än...Oj. Du hade iaf en stark mamma som uppfostrade så fina barn till så bra vuxna!

Ser så framemot att träffa dig!
Kramar
Ruddan