I värsta..

...Tabitha anda är jag hemma och vabbar, IGEN, de ringde från dagis (som vanligt kanske jag skulle skriva här) vid 11.30, precis så jag missar lite vuxen kontakt över lunchen....Visst lever vi i ett fantastiskt samhälle som ger oss möjligheten att ta hand om våra sjuka barn, men det är riktigt frustrerande när man inte får en hel vecka på jobbet....inte undra på att min arbetslust lyser med sin frånvaro.
Idag såg jag att den vackra mannen, ni vet han från lasarettet, hade namns dag. Han hade jag nästan glömt, undra vart han håller hus? Tänk om han är stenrik, då kan vi ju gifta oss och anställa en nanny.....