midsommar..

...och jag kan inte sluta tänka på förra årets midsommar, den värsta och bästa midsommar i mitt liv. Det största en kvinna kan vara med om att bli mor, samtidigt traumat att nästan förlora sin son har senast veckan varit i mina tankar igen....tänk att han kom ut livlös och svag. Idag ett år senare är han stark, trygg, lugn och harmonisk och även om detta varit mitt mest kaotiska år i mitt liv så har jag (vi ska jag kanske skriva för alla, vänner och familj, i Noahs liv har hjälpt till) lyckats ge Noah den trygghet han behöver. TACK alla underbara människor runt mig som gör mig till en stark människa och en fantastisk mamma.
Imorgon tänker jag plocka 7 sorters blommor lägga under min kudde och drömma om min blivande man, kanske pappan till Noahs syster;-)
Man ska aldrig ge upp.