kära blogg..

...du undra säkert om jag blev så selektiv så jag tom valde bort dig, klart jag inte gör, du stärker ju mig, men jag har varit för trött.....pisstrött, Noah anser att 03.45 är en normal tid att gå upp, har gått som ett fyllo på jobbet (ni vet så där en meter över marken). Men nu är jag med i matchen igen, min son tog till slut sitt förnuft till fånga och gav sin trötta mor en sovmorgon... vi sov till 8.30 i morse...fattar ni 8.30, jag är en ny människa.
Kom precis hem får en underbar eftermiddag hos Petra, där jag efter 2 glas vin glömde morgondagen och tog 2 till.
Visst finns mirakel, och för mig är det faktiskt Noah, i hans kramar stannar......

vilken vecka...

....en av de mest turbulenta sen Noah föddes. Först får ta ett cancer besked för att dagen efter skära bort en bit till av min hud på foten (nu känns det som om huden är en 36:a men foten fortfarande en 38:a skum känsla) och få reda på att cancern är borta... skönt...UNDERBART....dessutom så är nu hela min kropp granskad genom lupp, typiskt att man får en kvinnlig läkare, för hur ofta synas kroppen med lupp???? Jag är helt slut förmodligen av alla anspänningar, men så lättad..... så här är jag något mer erfaren än tidigare och betydligt mer selektiv, man vet ju inte hur länge man får vara kvar.

idag fick..

...jag ett telefonsamtal från läkaren som opererade bort min leverfläck på foten. Du har malingt melanom.....malingt melanom, jag vet inte ens hur det stavas och när jag frågar stavningsprogramet så föreslår det mellanöl (jag älskar den som byggt stavningsprogramet) ? men det är ju cancer...jag har cancer...hur tacklar jag detta?????? min positiva sida tycker inte det nå´t, de kommer ta bort en bit av huden imorgon sen är jag frisk... min negativa sida har redan målat fan på väggen. Om det nu (enligt min positiva sida) inte går bra, hur går det då för Noah? hur ska vi orka, har vi inte haft nog med skit???? Vad som än händer nu eller i framtiden så måste ni, min underbara familj och vänner lova att alltid finnas i Noahs liv.....

Jag har...

...lyckat jobba min första hela vecka, inte vabbat en dag förra veckan, och vips så är arbetslusten tillbaka, eller nu tog jag i men den är iallafall på gång. Jag börjar hitta vardagen, med att komma iväg till dagis varje morgon (nästan i tid dessutom), stressa på jobbet för att hinna hämta från dagis i rimlig tid. Dessutom har jag återfått min passion för såpor (ni som känner mig från den tiden då Melrose place gick kan förstå min passion), o vad såpor de sänder har fullt upp varje kväll....Det enda jag saknar nu är att hinna läsa tidningen och träna, men men det står ju mest skit i tidningen ändå och träna kan jag väl göra när jag blir pensionär...