SOLEN..

...skiner....ÄNTLIGEN. Jag o Noah ska med Petra o Johannes till Varberg, joggingskorna är med och jag tänker blotta min bleka kropp och skaffa mig en snygg bränna. Så passa er grabbar på torsdag när jag anländer i Borås igen är jag både brun och vältränad (snygg behöver jag ju inte skriva för det är jag ju från födslen ;-)
livet är allt snällt mot oss.

förvirringen...

...är total. Livet känns som om det är i en lång paus, en paus ifrån vardagen. Nu är det semesterlediga vänner, god mat och mycket vin som präglar våra dagar, som vilken vanlig semester som helst. Underbart, men oxå lite ångest laddat då jag faktiskt inser att min tid som dagledig snart är över, jag (eller snarare vi) ska snart tillbakat till verkligheten, den så kallade vardagen.... ja, ja än är det ett par veckor innan inskolning o jag tänker njuta mellan regnskurarna, imorgon drar vi till Varberg, ett måste för varje äkta Boråsare.
puss o kram

nu måste..

..... jag ändra i min profil, är inte längre en 36 årig mamma med fötterna ett par meter ovanför marken, utan en 37 årig ensamstående mamma med fötterna ordentligt förankrade på jorden igen, vilken resa, vilket år alla mina tidigare känslo uppleverser kan slänga sig i väggen.....
Noah har börjat gå, SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ häftigt, nog för att han ser ut som ett fyllo, men vem har inte gjort det emellan åt.
Noahs pappa tar ett större ansvar vilket gör mig varm inombords, igår kom han hem efter tre nätter i sin farmors stuga tillsammans med pappa. Han skrek, ropade mamma, mamma och kastade sig om halsen på Pär när han såg mig, som om hans känslor spelade honom ett spratt, hur jobbigt som helst för en hönsmamma som mig, men oxå positivt att han älskar och är trygg med sin pappa.
Jag är lycklig och har roligt även de dagar Noah är hos sin pappa, men också förvirrad......... men vem f-n är inte det.