Mjölk i brösten och....

..... gröt i huvudet. Jag har hamnat i någon slags amningdemens, nog för att jag är förvirrad i vanliga fall, men nu glömmer jag det mesta och säger de mest konstiga saker, skulle berömma min väninna Katja för hon orkade bjuda på mat på ett me&I party (själv hade jag max fått fram lite mackor), istället talade jag om att jag tycker hon borde städa (och det tyckte jag inte), hur funkar hjärnan då???? Igår missade jag BVC tiden, Noah skulle få sin första vaccinationsspruta så det kanske var mitt undermedvetna spruträdda jag som missade tiden, men vi kommer inte undan han ske bli stucken idag istället....
I lördags hade vi barndop här hemma, det var en lyckad dag, Noah skötte sig som ett A-barn ska göra. Passar på att skicka lite tack denna vägen (givet vis oxå via posten som sig bör), tack för alla fina presenter, tack mina kära vänner för att ni sjöng och spelade så fint, tack farmor Lisbeth för ditt lugna sätt med Noah (det kan han behöva med en stirrig mor) han är redan kär i dig och sist men inte minst tack min underbara mamma för all hjälp.. puss o kram

3 månader

Nu var det ett tag sen jag tog mig tid att skriva här, när Noah sover kan jag ju välja mellan en egen tupplur, en promenad, en dusch eller skriva här, oftast tar jag en promenad eller tar hand om min hygien (för allas trevnad).
Nu har han fyllt 3 månader och som mina kloka vänner säger nu är transportsträckan slut och det roliga börjar, visst ligger det mycket i det, jag o Noah har börjat lära känna varandra riktigt bra, så nu skriks det inte så mycket.... min kärlek till honom blir större o starkare för varje dag ibland gråter jag en skvätt av lycka att han är vår son, vår underbara son.
Hursom helst nu har vi börjat titta ut ur vår bubbla på Melltorpsvägen umgås med andra mammor (precis som man ska när man är mamma ledig), varannan onsdag fyller jag på min och Noahs andliga dos (babysång i sandareds kyrka inkl. bibelläsning). Jag o min granne har anmält våra söner till babysim..... inte illa va? ni hör att jag börjar bli som vanligt igen.... fast riktigt som vanligt blir jag nog aldrig, kommer förmodligen alltid oroa mig för Noah, men det säger Katja att det är en mammas uppgift (den uppgiften har jag iallafall fattat:)