prioritera

Imorgon eftermiddag ska Noah vara hos farmor i 2 timmar så jag kan köpa julklappar, snacka om att man får vara effektiv. En egenskap som småbarns mammor får (om de inte haft det innan vill säga) är att vara effektiv och prioritera.
Så 2 timmar i stan med en ganska platt plånbok, då prioriterar jag nog bort en hel del klappar och prioriterar en fika med en väninna.....så nu vet ni som inte får julklappar av mig i år hur jag har prioriterat.
Måste passa på att gratta en väninna som ska på tillökning i sin familj, skönt att ni äntligen blev prioriterade av Gud, det var er tur, KRAM...

Nu sitter..

..jag här och lyssnar på Noah i babywatchern, skrik och gnäll, men han måste ju lära sig att somna själv, annars kommer jag ju aldrig kunna lämna hemmet efter klockan sju.
Visst har jag blivit tuff, låter honom faktiskt skrika, iallafall 2 minuter innan jag måste rusa in till honom med bröstet i högsta hugg för att kapitulera och låta honom somna vid bröstet....
jag får väl trösta mig med att såsmåning om löser det sig, jag har iallafall inte hört talas om någon tonåring som ammar sig till sömn (iallafall inte på sin mammas tuttar;)
Oj, dax att fälla ner BH-luckan och kapitulera......

onda handleder

Nu måste jag få gnälla lite... eller det är kanske det enda jag gör? Är jag en gnällig person...hmmm måste kolla med min ärliga väninna. Jag har fått inflammation i handlederna, var hos doktorn som sa att jag skulle äta Ipren 10 dagar, något starkare fick jag inte (ammar ju), så en remiss till en arbetsterapeut, där fick jag handledsskydd......
Hur lätt är det (för att inte säga snyggt) att ta hand om en 8,5 kg klump med stela handleder?.. inte så lätt alls. Bara bita ihop, använda mina snygga, hörapparatsbruna, handledsskydd så mycket jag har tålamod till.

fortfarande..

..trassel med datorn, nu har pappan investerat i en bärbar dator som jag får använda, (fast givetvis med största försiktighet) så nu ska jag bättra mig, in med mer inlägg.
Livet fortsätter snurra för fort, och jag börjar få riktig jobbångest, ska börja första februari på halvtid.... hur kunde jag vara så tuff innan jag visste vad det innebar att vara mamma, nu kan alla ni som sa något innan (för det var ju ett gäng, särskilt mina kollegor) säga "vad var det jag sa", men jag skiter i era kommentarer sopar min ångest under mattan och inser att det är inte alla bäbbar som har pappor som vill vara hemma... så det så.

lite av varje

Nu var det ett tag sen jag skrev, vi har haft datorhaveri, och sen så är det omöjligt att få dagarna att räcka till, det är körigt att vara dagledig.
Hur ska jag sammanfatta dessa veckorna, hmmm, jag gör ett försök.
Babysimet gick bättre gång nummer två (tog de blå badbyxorna istället), föräldrautbildningen äntligen klar (undra om jag fick godkänt? sist fick vi lära oss koka potatis). en tur till IKEA med en skrikande Noah (det gör jag nog inte om på ett tag), fortfarande snurrar mitt liv runt Noahs sömn, men viktigast av allt JAG VAR PÅ TJEJFEST förra lördagen SJÄLV, om än bara i 2 timmar, men känslan av att dra på sig lite extra smink och ett par högklackade stövlar var underbar som om Karin kom fram inte bara mamma Karin ( men 2 timmar räckte för sen längtade jag efter Noah) jag unnade mig dessutom ett glas rött vin.... så gott.

babysim

Nu har Noah börjat sin babysim. Han var så där förtjust, underläppen åkte ut ibland, men så plockade han fram sin finska sisu och bet ihop. Vem skulle inte vara lack om man ska i ett par tajta badbyxor i ärtgrönt med små fikar på kl 9.40 på morgonen, precis den tiden man brukar ta sin morgon tupplur.
Nästa vecka så tror jag att jag stoppar Noah i bilen vid 8.30 och kör en sväng till Bollebygd så han får en tupplur innan badet (bilen och sömn brukar passa bra ihop)...... precis som jag skriver detta slår det mig att det mesta i mitt liv just nu handlar om hur och när Noah sover, om han sover vill säga, natten efter babysimmet så sov han endast när han fick ha mitt bröst i munnen, gissa hur gott jag sover då.....så jag säger godnatt får ta igen lite missad sömn.

BVC = Skuldcentralen

Vi träffade en psykolog på förra veckans föräldrautbildning. Vi fick ställa frågor och så diskuterade vi runt dem, jag frågade om anknytning och fick berättat för mig att största anknytningsfasen är när barnet är 7-9 månader och att jag ska gå och jobba då var ju förödande...... för övrigt så är det förödande (enligt denna psykolog) att gå tillbaka till jobbet överhuvudtaget innan barnet är 3 år, vem f-n kan vara hemma så länge ( då får man ha gift sig rikt).
Jag som varit så mallig över att Pär vill vara hemma med Noah, det är nog inte alla pappor som vill.
Min nya mamma kompis fick oxå en skopa, då hon reser i sitt jobb och kommer att vara borta ett par dygn i sträck, farligt farligt...

Så träffar ni, om några år, två förvirrade killar på Melltorpsvägen så är det Noah och hans kompis som blivit lite skadade, eller är det så att vi alla är lite skadade i anknytningen så ingen märker något??

Föräldrarutbildningen är iallafall gjord för att trycka till redan förvirrade förstagångs föräldrar

Bärselen ett nytt liv

Äntligen så gillar Noah bärselen, och ett nytt liv har öppnat sig för mig, nu behöver jag inte passa på att promenera när han sover utan kan ta en promenad med Noah vaken i bärselen. Så nu kan vi ju tom ta en tur till stan om vi har lust....
Allt eftersom han blir större blir det lättare, nu kämpar jag med att han ska sova längre på sina vilostunder på dagen, har nämligen läst att det kan göra att han sover bättre på natten, idag är första dagen etta funkar, han sover nu och har gjort det i 1,5 tim, får nog gå ut o väcka honom snart :-)
Tänk om jag kunde få lite mer sömn på natten, hoppas hoppas

Mammor och mera mammor

Tänk att bara för att man får barn så träffar man en massa mammor man säkert inte skulle träffa annars, ganska kul med lite nya infallsvinklar i livet.
Min granne är en skön mamma, på föräldrarutbildningen (som förövrigt bestod av mammor, så varför inte kalla det mamma utbildning) fick vi se en film, när Margareta (vår BVC tant) frågade vad vi tycket, sa alla väluppfostrat (inklusive jag mesig som jag är) att den var bra, fast min grannmamma passade på att göra ett inlägg om genusperspektivet då det var kvinnor som var veka och män som var hjältar... underbart, sådana inlägg gillar jag, hon skulle nog liksom jag uppskatta reklamen Annes optik sätter in varje onsdag i TV-bilagan :-)

Imorgon ska hela familjen Johansson/Wahlin till IKEA, dax att köpa en stol till Noah han ska ju snart börja äta och då behöver han ju en stol...

Sovrutiner

Igår pratade jag med min granne, också en nybliven 36-årig mamma med samma frustrationer som mig, om sovrutiner. Hon hade fått ett tips av sin svärmor som hon ratat fram tills nu.... bada barnet varje kväll i ganska varmt vatten (se till att inte skolla honom:-)
gå sedan in i ett mörkt sovrum med lugn musik, ge honom mat och lägg honom sen i sin säng.... funkar detta på grann pojken så funkar det kanske på Noah, sagt o gjort jag provade, DET FUNKADE (igår o idag iallafall)...peppar peppar

I lördags..

..var jag hos frissan, vilken lyx, har inte varit där sen i maj, trodde nog inte att man kunde känna att en klippning som tar ca 30 min kunde kännas så lyxig, nu är det bara benen som behöver friseras sen är jag fit for fight. Noah var hos farmor under tiden, (pappa var i Vimmerby o tog upp bryggan, sån´t måste oxå skötas och typiskt samma dag som jag fick frissan tid) det gick hur bra som helst, en perfekt barnvakt. Efter frissan besöket tog vi oss en tur på höstmarknaden, hjälp vad folk och hur krångligt var det inte med barnvagn? Jag stod ut i ca 30 minuter ( jag är ju inget stort fan av marknader ens utan barnvagn) sen tacka vi för oss o åkte hem, fast kul o se lite folk var det allt.

Imorgon börjar vår föräldrautbildning, det är så dax att bli legitimerad förälder nu när han är över 3 månader, borde inte den kursen vara innan barnet kommer? nej då är det full fokus på graviditeten, underligt den går ju över....ja ja det ska iallafall bli kul och träffa andra mammor, och jag får hoppas man blir godkänd som förälder (undra vilken betygsskala som används)

Mjölk i brösten och....

..... gröt i huvudet. Jag har hamnat i någon slags amningdemens, nog för att jag är förvirrad i vanliga fall, men nu glömmer jag det mesta och säger de mest konstiga saker, skulle berömma min väninna Katja för hon orkade bjuda på mat på ett me&I party (själv hade jag max fått fram lite mackor), istället talade jag om att jag tycker hon borde städa (och det tyckte jag inte), hur funkar hjärnan då???? Igår missade jag BVC tiden, Noah skulle få sin första vaccinationsspruta så det kanske var mitt undermedvetna spruträdda jag som missade tiden, men vi kommer inte undan han ske bli stucken idag istället....
I lördags hade vi barndop här hemma, det var en lyckad dag, Noah skötte sig som ett A-barn ska göra. Passar på att skicka lite tack denna vägen (givet vis oxå via posten som sig bör), tack för alla fina presenter, tack mina kära vänner för att ni sjöng och spelade så fint, tack farmor Lisbeth för ditt lugna sätt med Noah (det kan han behöva med en stirrig mor) han är redan kär i dig och sist men inte minst tack min underbara mamma för all hjälp.. puss o kram

3 månader

Nu var det ett tag sen jag tog mig tid att skriva här, när Noah sover kan jag ju välja mellan en egen tupplur, en promenad, en dusch eller skriva här, oftast tar jag en promenad eller tar hand om min hygien (för allas trevnad).
Nu har han fyllt 3 månader och som mina kloka vänner säger nu är transportsträckan slut och det roliga börjar, visst ligger det mycket i det, jag o Noah har börjat lära känna varandra riktigt bra, så nu skriks det inte så mycket.... min kärlek till honom blir större o starkare för varje dag ibland gråter jag en skvätt av lycka att han är vår son, vår underbara son.
Hursom helst nu har vi börjat titta ut ur vår bubbla på Melltorpsvägen umgås med andra mammor (precis som man ska när man är mamma ledig), varannan onsdag fyller jag på min och Noahs andliga dos (babysång i sandareds kyrka inkl. bibelläsning). Jag o min granne har anmält våra söner till babysim..... inte illa va? ni hör att jag börjar bli som vanligt igen.... fast riktigt som vanligt blir jag nog aldrig, kommer förmodligen alltid oroa mig för Noah, men det säger Katja att det är en mammas uppgift (den uppgiften har jag iallafall fattat:)

vart tar tiden vägen...

....det kan man verkligen undra, jag trodde jag skulle hinna sitta här o skriva varje dag, men icke. Iof så har min väninna Petra fortfarande semester och ni som känner henne vet att det bara är att infinna sig på diverse aktiviteter, mest promenader och det är ju nyttigt sägs det. Imorgon ska hon dra iväg mig o Noah till Varberg, det är vår längsta utflyckt hittills, bra träning inför helgen då vi ska till Noahs farmor och farfars stuga i Vimmerby...undra om bagagen räcker, man reser ju inte direkt lätt längre, vagn, skötväska (överfull) sisådär 4 filtar och 10 ombyten till Noah för en helg, man vet ju aldrig det kan ju bli kallt eller varmt eller så där mitt emellan bäst att gardera sig.
Annars så händer har inte mycket, längtar tills mamma kommer på torsdag tänk att man börjar längta efter sin mamma när man själv blivit mamma (fast mest av praktiska skäl).
Min väninna Titti förser mig med skvaller utanför barnvärlden, hon har precis skaffat ny kille, underbart.... jo en sak har hänt, jag har fått en inbjudan till klassfest, de påstår att det är 20 år sen jag gick ur 9:an, det tror jag inte ett skit på, för vart tar då åren vägen.
Idag skickar jag en kram till Katja som säkert är riktigt bakis, tack för att du ringer när du är berusad det förgyller min dag.....Men det som förgyller den mest av allt är när Noah ler mot mig, jag är verkligen kär.

SKRIIIIIIIIKKKKKKKKKKK

Kvällarna har förvandlats från en avkopplande stund i soffan, till en evig vandring från köket till sovrummet via vardagsrummet, och våga dig inte gå ner för då börjar det skrikas om möjligt ännu högre i från höger axel (åka axel är nämligen det enda som funkar för Noah efter kl 18,00) 21.00 slocknar vi oftast båda två, jag med en ond rygg o Noah av utmattning (tur att hans pappa har tålamod av stål när han skriker).
Vad kommer det sig att han inte gillar "bodegan"? Jag som längtar efter att se, iallafall halva, allsång på skansen, vi får helt enkelt köpa en TV till......
Nu blev han tyst pappa fick honom o somna, måste sluta, rusa till sängen för 3 timmars sömn innan första nattpasset börjar.
Glömde säga att jag varit på stan idag, SJÄLV, grät en skvätt innan jag åkte ifall han skulle gråta när jag var borta. Sen var det gasen i botten, hemma igen 1,5 timmar senare 1000 kr fattigare

förlitenlådan

Noah växer så det knakar väger 5200 g nu, inte konstigt för han sitter fast vid mina bröst mest hela dagen (vem kan klandra honom jag har ju fått jättebröst D-kupa ), har växt ur storlek 50 och 56 så jag har fixat en "förlitenlåda" där jag omsorgsfullt packar ner plagg för plagg.
Tänk om jag kunde rasa lika fort i vikt som han växer, hela min garderob är nämligen en "förlitenlåda" (eller "förstorlåda" om man räknar mamma kläder), hur ska jag lösa det? ska jag packa ner allt i en låda och köpa nytt som jag gör till Noah.
Men än så länge så har jag bara varit på Köpet i Sandared (en utflykt på ca 45 min) på egen hand och där sålde de inga kläder... jag tycker det borde börja med det, hur ska vi hönsmammor annars få tag i kläder?
Kanske skulle våga ta mig in till stan en dag i veckan.....

Mamma Karin presenterar sig

Det är alltså jag som är Noahs mamma, 36 år, skulle skaffat barn när man var 26 istället så kanske man skulle varit mindre orolig, fast då hade jag såklart inte träffat Noahs pappa så det var ju aldrig aktuellt ;-)
Hursom helst nu är jag iallafall här, mamma o 36 år, för 4 veckor sen var jag en stark person med båda fötterna på jorden (trodde jag), jobbar som chef och mycket av min identitet ligger i jobbet (jag gillar att jobba) och sist men inte minst så är jag en pedant kontroll människa (låter så där kul, eller hur?), så kom Noah (konstigt nog världens vackrast bäbis) med ett akut kejsarsnitt den 23/6 kl. 03.34 och jag förvandlades till världens hönsmamma, orolig för allt (givetvis säkert lite extra orolig eftersom han hade en infektion när han föddes) och tårar som sprutar för allt och inget.

I denna bogg ska jag inte bara dela med mig av min underbara son (oftas underbar iallfall), för det vet jag av erfarenhet att andra tycker är piss tråkigt, utan dela med mig av mitt liv som mamma (när jag hinner till datorn vill säga)

Nu börjar det!

Så var det dags för Gossebarnet Wahlin att presentera sig som Noah Johansson och sätta sina första riktiga digitala fotavtryck ute på webben. För det mesta är det Mamma Karin som kommer att skriva, men idag började Pappa Pär. Mest för att han ändå skötte det praktiska med att skapa bloggen.

Så ladies and gentlemen. Introducing, in the blue corner. Noah "Little Screaming Kid" Pär Ensio Johansson!